fredag 6 november 2009

"Zero is not a size!"

Titta in på den här bloggen. Gröna Anna har på ett ypperligt sätt visat hur "modellsmal" har ändrats på bara fem år. För fem år sen var "modellsmal" inte "anorektisk", som det är idag. För fem år sedan kunde en modell faktiskt få ha lite skinn på magen som putade. Hon kunde få ha revben som inte syntes, och hennes höftben behövde inte vara vassa.

Det var fem år sedan. Kommer ni ihåg hur vidrigt vi tyckte att det var då? Dessa kvinnor gav alla andra kvinnor komplex. Alla mådde dåligt över smalhetsen. Alla ätstörningar berodde på dessa toksmala tjejer. Jag säger inte att det inte var så då - men titta sen på hur det ser ut idag.

Idag är alla för upptagna med att hetsa mot överviktiga för att bry sig om att Gina Tricot-modellen som dansar runt i en tv-ruta nära dig är så smal att höftbenen syns genom hennes klänning. Idag får vi höra "ja, men det är ju ändå värre att vara fet! Fetman är idag det stora problemet i samhället" om man ens vågar knysta om de sjuka idealen. (Tror ni mig inte? Kolla kommentarerna till bloggar/artiklar på nätet som handlar om ämnet)

Jag får ont i magen när jag tänker på att mina barn ska växa upp och se nedbantade revbensputande tjejer som "normalt"? Hjälp!

Inga kommentarer: