lördag 16 januari 2010

Vi fortsätter väl på temat "världens mest oansvariga förälder"...

Det här har väl egentligen inget med föräldrar att göra, men eftersom man döms extra hårt (vad det än gäller) om man är mamma, så får vi (jag!) kategorisera det så ändå.

Anyhow, det handlar om alkohol. Är det någon som kan förklara för mig varför det anses vara sån tabu för vuxna människor att tycka om att vara full? Varför måste alla säga "jag tycker om vin, men jag dricker mig ju aldrig berusad! Det slutade jag med i tonåren"? Krogen är full av människor som visar att jag inte är den enda som är stadgad med familj och hus och som ändå tycker om att dricka mig full någon gång då och då.

Jag förstår inte riktigt problemet faktiskt? Finns det någon universell lag som säger att vuxna människor inte kan erkänna att de tycker om att vara fulla?

Det skulle ligga nära till hands att påstå att jag tycker såhär för att jag är ung (men nu är jag ju närmre 30 än 20, är inte den bortförklaringen uttjatad snart?) men min uppväxt och mina vänner idag visar att det inte bara är jag som tycker om att bli full ibland.

Så varför är det så provocerande? Varför måste alla haspla ur sig "klart man inte dricker för att bli full längre!" så fort ordet alkohol kommer på tapeten?

Det finns självklart massor av människor som faktiskt inte tycker om att dricka mer än 1-2 glas vin för att de inte gillar att vara berusade alls. Sen så finns det människor som super tills de spyr varje helg. Men någonstans däremellan finns det mängder med människor som är som jag; de tycker att det ibland är roligt att inte stanna vid 2 glas vin utan dricka tills man blir full. Vad är egentligen problemet med det?


(Bara för att alla ska förstå vad jag menar med full så definierar jag det såhär:
Läpparna känns lite avdomnade, det snurrar lite i huvudet när man sitter, man skrattar mer, pratar mer, gestikulerar mer, flirtar mer, pratar med främlingar, dansar snyggast i världen, är lite mer högljudd... tja, fyll på själva. Jag pratar inte om att bli lite smått glad eller som man blir efter 1-2 glas vin, inte heller om att ragla runt och kräkas. Ni fattar va?)

5 kommentarer:

leos mamma sa...

problemet ligger väl i definitionen? det du beskriver skulle jag säga är "salongsberusad" vilket kan vara rätt trevligt ibland. full för mej är när man har druckit för mycket och är odräglig, spyr och däckar. jag är nog inte ensam om att tolka just full som det sistnämnda, och sånt slutade jag också med för många år sen ;)

ak sa...

Men OM man nu skulle råka gilla att ta sig en rejäl rock cock-bläcka nån gång i kvartalet, vore ens det ett problem? Det är ju inte precis ofta som folk ber om att få bli det typ i ens vardagsrum eller ihop med sina barn.

leos mamma sa...

jag har iaf inga problem med att andra vill göra det.

grejen var väl mest att jag tror folk automatiskt tänker full = dyngrak, och efter det är det ju liksom ingen mening med att diskutera. de har redan sin uppfattning klar och eftersom de på nåt vis också likställer det med att man super tills man ankrar under bordet när man har barnen med sej, så är det förstås otänkbart.

eller så är det bara familjelivs klientel som funkar så. jag vet inte om jag stött på nån afk som fungerar enligt samma mall faktiskt.

Malinka sa...

Äh, jag säger som Leos mamma, det är ett typiskt Familjeliv-problem.

Mitt problem är att jag gillar att dricka, men gillar inte att bli full. Har det börjat snurra i huvudet är det för mycket för mig. (Det är väl därför jag inte gillar sprit, kan tänka. Blir snurrig nästan direkt av det.) Avskyr att vara full. Har nog alltid gjort det, även om det fanns en tid när jag sket i det och drack mycket lite för snabbt ändå.

Unknown sa...

Jag ÄLSKAR att bli full ibland. Finns det nåt bättre än att sitta och hälla i sig goda drinkar och tycka att man är bäst i världen? Jag förstår inte problemet.

(Nu borde ju iofs jag och min man socialanmälas eftersom vi till och med kan tänka oss att dricka en öl eller ett glas vin till maten TROTS att det lilla monstret är hemma och sitter bredvid...)