måndag 10 maj 2010

Hur ska man kunna nå toppen när den flyttar sig hela tiden?

När jag gick på gymnasiet var snittbetyget max 20.0


20.0 var till för de som började plugga till sina prov åtminstone en vecka innan, inte en dag innan som vi andra. 20.0 var till för de som gjorde sina läxor i tid, inte för oss som pluggade in spanskaglosorna på femminuterspromenaden till skolan. 20.0 var till för de som tyckte att till och med matte var roligt, de tyckte att naturvetenskap var lika kul som franska och de ville alla bli åtminstone veterinärer.

Själv ville jag ju, som jag nämnt tidigare, bli författare eller skådis eller journalist. Man behöver inte 20.0 för något av det. Nice. Men ni fattar va? 20.0 var det där lite nördiga, pluggiga och rätt så ouppnåeliga för oss som har ett svart hål i hjärnan där mattekunskaperna bör finnas och som hellre skolkade ungefär en tredjedel av årskurs tre än satt vid skåpen och läste.

Så det är lite av en chock att logga in på studera.nu och inse att mitt betygssnitt har höjts till 21, alltså över den magiska gränsen. Sen läste jag lite till och insåg att det tydligen finns något som heter meritpoäng, som man kan tillgodoräkna sig om man har tagit studenten 2003 eller senare. Meritpoäng, who knew? Tydligen så hör det ihop med språk (jag sa ju att språk är viktigt, in your face Ulf Jähnke*!) och matematik. Och så hänger det lite ihop med vilken utbildning eller kurs man har sökt. Jättevirrigt är det, men skit samma - låt oss fokusera på det viktiga: jag är över den magiska gränsen!

Så nu kan jag bli läkare om jag vill. Jag har inte csn så att det räcker till det, jag vill inte se blod och jag har absolut inget intresse av att jobba med människor. Men jag kan om jag vill! Jag kan också bli veterinär om jag skulle vilja (vilket jag inte vill), jag kan bli psykolog ( ha ha ha ) och tja... vad fan behövs det mer höga betyg för?

Fast.

Det bör ju också vara så att alla de som hade 20.0 också har läst moderna språk (vem har inte gjort det sen 2003?) och matematik och därför höjt sitt snitt med max 2.5 meritpoäng, och således är alltså den nya maxpoängen, the new magiska gräns 22.5?

Fan.
Jag var ju så nära att uppfylla drömmar jag aldrig har haft.

 
*(En lärare i naturvetenskap och geografi som uttalade det klassiska: "Jag tycker att det är viktigare att kunna namnen på stenarna man går på än vad det är att kunna språk". Det är förvisso en rätt bra historia, vi tar den en annan gång.)
 

4 kommentarer:

Sofie sa...

Sen finns det vi andra som tog studenten före 2003 som helt plötsligt blivit sämre, relativt sett. Vi får inte tillgodoräkna oss några meritpoäng whatsoever så mitt 18.0-snitt är nu plötsligt inte värt så himla mycket. Meh.

Ellen sa...

Ja men gud vad taskigt. Det tänkte jag inte ens på, men jag var ju bara ett år ifrån att hamna där jag också.

Anonym sa...

Fy faan så taskigt att skriva kammentarer om folk som inte har en chans att försvara sig. Tänk om jag skulle skriva någonting riktigt elakt, påhittat om dig ...utan att ge dig en chans att försvara dig. Med för- och efternamn. Ett sådant beteende kan bara beskrivas som grisaktigt och fegt. Utpeka en person för vidriga tilltag utan att säga vem man är. Ditt tilltag är det ruttnaste fegaste tilltag man kan tänka sig. Synd att du är så djävla feg att du inte vågar stå för dina grisaktiga påhopp med ditt eget namn.

Ellen sa...

Anonym - jag förstår verkligen inte varför du reagerar som du gör? Jag tycker att Ulf var en av mina bättre lärare, den enda schismen vi hade var naturkunskap vs. humanistiska ämnen. Vad är det jag har hittat på menar du? Vad är det som är elakt? Jag är inte ett dugg feg och han (du?) har all möjlighet i världen att försvara sig här, var så goda!

Jag hade förstått din ilska om jag de facto hade skrivit något som var a) påhittat eller b) elakt, men det gjorde jag som sagt inte. Hade jag skrivit något elakt så hade jag inte skrivit ut namnet, så enkelt är det.