fredag 26 november 2010

Omvänd elitism.

Ja, jag är en elitist. Jag vet. Men jag blandar upp det med tacos på helgen, så jag tycker inte att det är sådär jättestörande.

Däremot stör jag mig på den här omvända elitismen som finns idag, överallt. Ni vet; kunskap är överskattat, man behöver inte vara bra på det man gör och det är bara snobberi att tycka annorlunda.

Tydligen är barnskötare precis lika kompetenta som förskollärare, trots att de förra saknar den långa utbildning som de senare har. Och nej, det handlar inte om individuella undantag, utan om de två grupperna i stort.

Vidare är det bara pretto och onödigt att läsa böcker om barn och deras utveckling. Tydligen så stavas allt föräldraskap "sunt förnuft" och det är något som alla har inom sig automatiskt. Man kan ju däremot fråga sig hur många ungar som far illa just på grund av detta sunda förnuft som väldigt sällan verkar vara särskilt sunt. Jag har hört föräldrar använda sunt förnuft som en ursäkt till allt från att låta barnet skrika sig till sömns till att ha barnvakt till en femtonåring. Inte så jäkla sunt.

Jag kan fortsätta i evigheter. Det är dumt att tycka att någon som bloggar ska kunna skriva, eller för den delen att någon som ger ut böcker ska kunna skriva. Huvudsaken är ju att man har en historia att berätta. Eller något sånt. Högskoleutbildning gör självklart inte att man lär sig saker och utvecklas som människa, det kan man precis lika gärna göra i kassan på Ica. Men utan dyra studielån då.

Forskning ändras hela tiden, därför kan man inte lita på vad forskningen säger utan bara köra på den egna magkänslan. För den ändras ju inte och är därför mer tillförlitlig.

Åh, just det ja. Evolutionsteorin är ju bara en teori.

När blev bildning, utbildning, kunskap och vetenskap så otroligt fult och skrämmande?

5 kommentarer:

presens sa...

Jag tror att det blev fult och skrämmande ungefär när det blev tillgängligt för en större allmänhet. När det inte längre var något fantastiskt att komma in på högskolan så var det inte lika mycket värt längre. Bildning är inte längre eftersträvansvärt eftersom det är så lättillgängligt. Och jag kan tänka mig att det finns någon form av försvar i det hela. "Om jag sitter i kassan på Ica trots att jag egentligen skulle kunna utbilda mig så måste jag vara riktigt korkad, men det ska ingen komma och kalla mig."

Eller så är det tvärtom - att detta är något som alltid har funnits där, som har legat och pyrt, men i grupper som inte har haft tillgång till dagens megafoner. De bildningsföraktande har inte kunnat göra sig hörda via bloggar och teveprogram och facebook.

I min släkt är utbildning helt klart av ondo. Det snackas mycket om förlästa människor, om människor som kommer ut i verkligheten från universitetet och inte har fattar någonting, om människor som tror att man kan läsa sig till kunskap... Listan kan göras lång. Men det är onödigt att lägga tid på att utbilda sig när man hade kunnat göra något vettigt istället. Och om man nu ändå ska utbilda sig så ska det vara till ett riktigt jobb. Lärare, det är ett riktigt jobb. Lite snobbigt, men ändå inte så ultrasnobbigt som läkare, och det är något som "vanligt folk" begriper. Du ska liksom inte komma och tro att du är något för att du har en utbildning och en examen. Du ska definitivt inte tro att du har något att lära mig. Ungefär.

För mig har det definitivt varit en klassgrej. Internaliserat klassförtryck är fortfarande en stark kraft i dagens Sverige och Jantelagen råder stark på många håll.

Anna sa...

I frågan om barnskötare och förskollärare är det särskilt intressant eftersom facket drev frågan så länge, just att det inte skulle vara någon skillnad på personalgrupperna. Jag är också mkt fascinerad över att den uppfattningen dröjer sig kvar. FÖr att inte tala om "huvudsaken är ju att de gillar/fungerar bra med barn". Man ba: Eller så är det en _grundförutsättning_??

I övrigt tror jag mycket på det Presens skriver om tillgänglighet och klassförtryck.

Ellen sa...

Ja, antagligen så har presens rätt, som vanligt. Jag blir bara så förskräckt, för jag kommer ifrån en familj och släkt där utbildning är ett måste. Där kunskap är viktigt. Där frågesportsspel är högsta formen av underhållning. ;-)

Och kaka söker maka, så mina vänner har ju varit av samma slag under uppväxten och på gymnasiet gick jag i pluggisklassen och sen hej hopp så hamnade jag i verkligheten och här är det inte alls samma uppfattning som jag haft i ryggraden hela livet.

Anna - men eller hur. Man är ju inte lämplig att arbeta med barn om man inte gillar ungar, oavsett vad man nu har för utbildning. Det är ett så kasst argument så man baxnar!

Mor Grön sa...

Jag blev anklagad för att vara elitist senast när jag ansåg att författare som bloggar faktiskt borde _skriva_ i bloggen (det är ju liksom det de är bra på...) istället för att fylla den med suddiga mobilfoton på sin läppstiftslåda bara för att få cascha in från uppdragsgivaren.

Det är fanimej inte höga krav man får ha på sin omgivning nu för tiden.

ladydahmer sa...

Det här håller jag faktiskt med dig om. Folk verkar t.o.m stolta över sin brist på kunskap och det är liksom lite fult att läsa böcker. Knappt man vågar säga det högt: Jag läser!

Jag vet inte hur många gånger jag blivit utskrattad för att jag faktiskt försöker skaffa mig lite bildning "amen vadå, tror du på allt du läser eller" ... eh.

Jag läser böcker, ser dokumentärer, scrollar igenom hemsidor och fullkomligen slukar fakta och information.

Jag törstar efter kunskap! Min hjärna behöver det. Jag har aldrig förstått mig på de som inte gör det. Vad för slags människor är de? De som bara lullar runt lite halvdumma och ignoranta och inte har den blekaste aning om hur världen funkar eller hur det egentligen ligger till. Som inte verkar ha det minsta intresse för att vidarebilda sig själv, uppgradera kunskapen och utmana fördomarna. (igorance is bliss)

Hur står man ut med sig själv då? Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet och hur mycket mer det finns att upptäcka!



för övrigt kan jag tillägga att jag är FULL av beundran inför förskollärarna och det kunskap de besitter. Visst fan har man jobbat med ett och annat stolpskott som fick sin utbildning 1967 men de flesta är bra på vad de gör. Nej, som barnskötare har man inte samma kunskap. Man kan inte ens tänka i de banor som förskollärarna gör.

dock så anser jag inte att alla i gruppen behöver vara förskollärare men alltid MINST en per tre.