tisdag 22 februari 2011

Sökord

Folk söker ofta på enligt ellen för att komma hit. Det kan jag förstå, det är ju rätt logiskt. Annars kan de ha googlat på melodifestivalen eller äckel-Danny eller liknande. Kan jag också förstå. Eller, jag fattar ju inte varför man googlar äckel-Danny, men alla har vi våra perversioner.

Men ibland så skrämmer söktermerna mig. Som den här: "vägra ge mat om barnet inte lyder". Va? Dels skrämmer det mig att någon faktiskt söker på det, som om det sitter en frustrerad förälder och googlar uppfostringstips. Vad kommer efter det? Att söka på "låsa in ungen så att jag slipper höra när hen skriker"? Dels skrämmer det mig också för att de liksom har hittat den här bloggen utifrån den söksträngen. Jag menar, ok att jag inte alltid framställer mig som den superförälder jag är - men mina barn får ju mat i alla fall. Det fattar ni väl ändå?

Om du nu har sökt på det där, kommit hit och läser det här så kan jag ju berätta för dig att mat aldrig någonsin ska vara ett straff eller en muta. Mat är föda och en livsnödvändighet. Mat är inget man använder som något annat än just det.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om det här, är det något som skaver i mig så är det när andra föräldrar fuckar upp ätandet för sina barn. Mutar och hotar och skapar problemsituationer av saker som skulle ha löst sig själva efter ett tag. Känner ni många vuxna som enbart äter pannkakor eller? Eller känner ni många som hasar sig runt i livet bleka som vore de Bill Comptons släktingar, bara för att de inte åt blomkål som små? Antagligen inte.

Släpp på kraven.

5 kommentarer:

emmaw sa...

Hota och straffa - nej så klart inte.
Muta - nja. Egentligen är det säkert inte bra, men vi gör det ändå. Inte som i "om du städar ditt rum så köper vi en chokladkaka till dig, annars inte". Men däremot: "ja, vi ska äta mellanmål men först vill jag att du städar upp alla legobitar som du slängde ut". Underförstått - mellanmålet får hon förstås men det kan ta olika lång tid att få det. Likaså kan fika som muta fungera för att få med sig barnet ut på promenad. Dvs, först ut och gå/cykla/leka i parken, sen fika.

Jag vet inte, det finns gråzoner. Och det finns också gränser för en förälders tålamod. ;-)

Ellen sa...

emmaw - fast det menar jag inte är mutor, så där är vi nog på samma våglängd. Muta för mig är det direkta "om du... så får du..." inte "när vi har kommit fram till lekparken och lekt ett tag så ska vi ha en liten fikastund". Jag vet att det kan verka som hårklyverier, men det tycker jag faktiskt inte att det är.

Och med matmutor menar jag främst det här "ät en bit broccoli så får du glass sedan". Varför ska man lära barnen att broccoli är så äckligt att man måste locka med glass efteråt?

Ellen sa...

Och just ja: jag skriver MAT. Även om jag inte tycker att man ska muta och hota med fika eller godis eller liknande heller så är det ju inte en nödvändighet utan en guldkant, vilket inte gör det lika illa som när man drar in en av våra livsförutsättningar i sin uppfostran.

emmaw sa...

Ah, då är jag med. Nu har vi aldrig behövt fundera på det där med att barnet inte äter upp maten, men i vilket fall så är efterrätt något vi har väldigt sällan och när vi har den brukar hon vara med och laga den. Självklart är den inte belagd med några villkor. Sånt har jag också jättesvårt för. Men är det inte en sån där slentrianmässig syn på barn och mat som går ut på att de bara gillar sötsaker och pannkakor? Min svärmor t ex, lagar alltid pannkakor när dottern är där, men jag tror inte att hon någonsin lagar det till sig själv. Jag kan göra pannkakor till mig själv och till hela familjen, det är ingen "barnmat" för mig. Det är mat man äter ibland, precis som man äter wokade räkor ibland.

Anonym sa...

Håller med. Jag har haft sån jävla ångest över mat i alla tider enbart på grund av alla krav som mamma och pappa ställde på mig som liten när jag satt där och kväljdes över kall mat. Så otroligt urbota dumt och onödigt. Mat ska vara någonting självklart, varken mer eller mindre.