Om man är kompis med typ Elsa Billgren - måste man se ut på ett visst sätt då? Eller alltså, får man bara vara med på bilderna om man är sådär härligt charmigt chic som alla hennes vänner verkar vara? Eller blir hon bara vän med såna människor? Eller... hur fungerar det egentligen?
Det finns ju så många bloggar som är fyllda med vackra och skira bilder på vackra människor och bakelser och körsbärsblom och macarons (macaroner? makroner?) och jag bara undrar var alla dessa människor håller till i verkliga livet. Inte i Örebro i alla fall, det kan jag berätta för er.
Och on that note: är jag den enda som aldrig har ätit en macaron?
8 kommentarer:
Jag har aldrig ätit en macaron... Skulle vilja prova en med choklad. Var på väg att köpa en förra veckan, men det var så lång kö att jag struntade i det....
Det finns massor av charmiga chica mammor här i Bromma (Sthlm) men jag är inte en av dem. Jag tittar på från långt håll i mina överdragsbyxor, bekväma skor och mössa som döljer det otvättade håret.
// Johanna (Woodgrove på fl. Vi träffades några gånger som gravida 2007 och sedan med bebisar under hösten)
Åh. Jag brukar undra det också. Och sen sättet att skriva på... orden de använder, alla de där som verkar umgås i samma kretsar pratar de liksom likadant?
Och nej, jag har heller aldrig ätit en sådan där macaron. Men hej vad poppis de blev på typ sex månader eller så.
Det är möjligt att du är den enda. Men jag kan försäkra att du inte missat något. Jag har ätit flera i olika variantera och kan utan diskussion säga att det är som att äta en väldigt söt och lite kladdig maräng. Inte alls så spännande som man vill få det att verka. Lite som de där skira och spännande bloggarna, inte alls så häftigt som det ofta ska verka. Din blogg däremot får mig ofta att skratta. Tack för det.
Moa K: sättet Ellen skriver på är väl inte heller helt unikt? Man har ju liknande sätt att skriva på i olika kretsar, helt enkelt.
Vad bra, då har jag inte missat något! Det som däremot är sjukt gott är minibiskvier i olika smaker. Det måste införskaffas någon dag. Helst innan måndag, då projekt "tappa bebisvikt and then some" startar. Suck.
Och jag läser ju såna bloggar, så uppenbarligen ger de mig något. Men alltså... jag skulle känna mig sjukt obekväm i deras sällskap. Tror jag.
Jag har smakat en för nåt år sen innan det blev sån hysteri. Var inte impad då och bryr mig inte nu. Du har inte missat nåt ;-)
Oavsett vilken stil det handlar om så tycker jag att det är rätt trist att umgås med folk som ägnar väldigt mycket tid och engagemang åt sin speciella stil. Så jag antar att det lätt blir så att de umgås med varandra.
Mycket skit kan man säg om Örebro. Men det är ju åtminstone sjukt befriat från människor som går omkring och käkar macaroner och ser chica ut hela dagarna.
Skicka en kommentar