Jag vet inte riktigt när det hände, men det är skitsamma. Glad är jag i alla fall, för nu är den här. Våren! Den har kommit! Efter månader och åter månader av snö, snö och snö kan vi nu glädjas åt mjuka grusvägar, vackra vårkvällar och tussilago i diket.
Det finns nog inget jag älskar mer än våren. Eller alltså, mina ungar kommer ju före. Men sen! Jag skulle lätt ha en kärleksaffär med våren utan dåligt samvete om det inte vore för att det är så krångligt att hångla med ljumma vårvindar.
Nu har jag lust att gå ut och dansa, knata fram på höga klackar i en ljus vårkväll, fylld med vin och danslust. Men jag får vänta tills min foglossning har blivit bättre. ( Och det kan nog vara ett av de sorgligaste uttalandena någonsin. "Jag vill dricka mig full och dansa, men det är så nära inpå min graviditet att kroppen inte är återställd än." När jag tänker på det är det kanske trashigt snarare än sorgligt. Men vad fan, jag hymlar inte i alla fall.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar