Åh vad jag ibland önskar att jag kunde tro på strikta sömnmetoder. Att jag kunde tycka att det är en bra idé att låta barn skrika sig till sömns. Det vore ju så smidigt och enkelt - för oss föräldrar.
Situationen är rätt ohållbar här hemma. Det finns de som har det mycket värre, självklart, men båda vi två är rätt beroende av en okej mängd sömn och det får vi (jag främst eftersom jag tar natten) inte idag.
Majken somnar runt sju på kvällen. Sen vaknar hon oftast en gång innan midnatt och äter. Runt midnatt eller någon timme därefter vaknar hon igen och äter. Samma sak vid klockan fyra ungefär. Sen tycker hon att det är morgon och är vaken tills klockan sex halv sju - eller åtta. Det beror lite på när hon vaknat på natten. För att hon ska somna om måste hon buffas i rumpan, det tar mellan tio minuter och en halvtimme. Så att, ja. Jag är trött för jämnan. Om jag går och lägger mig klockan tio (vilket jag aldrig hinner) betyder det att jag får mata henne runt midnatt och sedan buffa henne till sömns. Total vakentid är ofta en timme. Sedan tre timmars sömn igen innan hon vaknar klockan fyra och vill äta. Och sen ligga vaken till klockan sex då det officiellt "är morgon" och Pelle tar över tills halv åtta och han lämnar barnen och jag får söva om henne och sen kan jag sova till klockan nio. Tillsammans blir det 7.5 timmar och jag vet att det inte är jättelite. Det finns småbarnsföräldrar som går runt på fyra timmars sömn per natt. Men JAG orkar inte. Inte när dessa timmar är utspridda på nästan 12 timmar och inte när jag måste ligga vaken mitt i natten och uggla.
Och nej, det går inte att lägga henne tidigare och det gör ingen skillnad om vi väcker henne och sedan lägger henne senare och ja, hon sover bra på dagen och nej det är ingen skillnad på om hon sover i vår säng.
Jag vet inte ens vilken ände vi ska börja i. Ta bort nattmaten först? För nej, hon behöver ju inte äta på natten. Inte de stora mängder hon äter nu i alla fall. Sluta buffa så att hon lär sig somna själv? Ja, men det löser ju inte att hon vill ligga vaken mitt i natten, eller att hon vaknar "så ofta".
Det ironiska? Noa sov oändligt, oändligt mycket sämre. Men oj vad vi orkade mer då. Å andra sidan var han vårt enda barn och det gör ju också sitt till. Att ha två barn till som kräver sitt. Emmy går bara 15 timmar på förskolan och jag ska för i helvete sköta ett företag efter varje sån här natt också.
Gud.
Jag vill ju bara sova.
7 kommentarer:
Oh shit, the sömn. Är ingen expert, har själv bara två barn varav jag ammat ett. Men vill skicka lite styrka.
Om du ska göra något så tror jag på att ta bort nattmatning, tror det kan vara en nycklegrej att börja med. För babyn är äldre än 4-5 månader va?
Åh gud vad jobbigt. Jag kan tänka mig tröttheten (nu snittar jag i och för sig 5 timmar per natt och klarar mig bra på det, men jag tänker mig det som att jag skulle sova typ 3, vilket jag gjorde ett slag när Spike var bebis).
Om hon lär sig somna om själv, så "gör" det ju inte så mycket om hon är vaken mitt i natten. Spike vaknade hela tiden och ville liksom gungas till sömns och låg där och "pratade" och hade sig, men en natt kände jag att det gick inte, så han fick somna själv, flytta in till sitt eget rum och efter det vaknade han visserligen, låg och bubblade lite för sig själv och sedan somnade han om. Efter några nätter vaknade vi inte ens av hans snack och vi blev otroligt utsövda alla tre.
Kan det vara något som skulle kunna fungera?
(Hade aldrig hittat orken till att vara trebarnsmor).
Tudorienne - ja, hon är snart sju månader. Samtidigt så tappar hon ju i vikt hela tiden och äter inte så mkt mat än och nästan ingen ersättning på dagen. Men ja, det kanske är där som vi borde börja.
Tahira - jag klarar inte av att hon ska sova i eget rum än faktiskt. Och hon sover bättre när vi är i närheten, så jag är skeptisk till att det skulle fungera. Men man vet ju aldrig.
En kompis till mig hävdade alltid att hennes masterplan var att sova naken i sängen tillsammans med bäbisen, då var det liksom fri bar hela natten...personligen trodde jag aldrig att det var sant. Du ammar väl inte heller?
Men lite kul fantasy tycker jag det är, eller hur!
Här är mitt förslag som funkade för mig: När du går och lägger dig så tar du upp bebbe och "fyller på", även om hon sover tar hon säkert och suger i sig lite. Jag ammade, men det kan väl aldrig skada att försöka även med flaskan.
Du kan inte få i henne gröt på kvällen? Om hon inte gillar det, ös på med fruktpuré också, det brukar gå hem.
Lycka till!
Tids nog är kidsen tonåringar och då kommer nattmålet tillbaka, fast då kan de fixa det själva...och mamsen får sova i fred.
Min son Elias är drygt 7 månader och precis likadan. Just nu så vaknar han flera ggr varje natt och vill vara vaken en stund fast han egentligen är riktigt trött. Nu har jag ammat honom sen han föddes men sen 2 veckor så blev det bara på natten, på dagarna var han inte intresserad. Natten mellan fredag och lördag så blev det sista gången. Nu har han itne ätit på två nätter men han vaknar iaf. Inatt blev det 4 ggr, jag försöker få honom att somna om men det är skitsvårt. Han har lärt sig att krypa så han krånglar hur mycket som helst i sängen. Det enda som funkar är att hålla honom i famnen och hålla honom hårt så att han inte kan böka och krångla. Han har nappen i munnen, sin filt runt huvudet och så håller jag hårt (jag hör själv att det låter som jag försöker döda honom men det är det är vårt att förklara) och så buffar jag under rumpan, han gråter lite och försöker ta sig loss men jag envisas och efter några minuter så slappnar han av och kan komma till ro. Båda mina pojkar har svårt att komma till ro, de behöver hjälp att bli begränsade så att de kan slappna av. Storebror är snart 2 och vaknar ff de flesta nätter, han går ej på förskola utan är hemma med oss så jag är helt sjukt trött. Men det funkar, vet ju att det är en kort tid.
Funkar det om du och maken sover varannan natt på soffan/i annat rum, så att den som inte tar natten iallafall får oavbruten sömn?
Sofie - ja, det där krypandet i sängen är så sjukt irriterande! Jag förstår att du är vansinnigt trött, jag är glad för att våra barn är något större och kan klara sig själva.
Anonym - nej, jag ammar ju inte. :-) Och vi försöker mata henne på kvällen men det hjälper liksom inte. Dessutom är det vakenheten och problemet med att somna om som är det största problemet, om hon bara hade ätit snabbt för att sen somna om hade jag inte klagat.
emmaw - maken sover redan ostört hela natten. Han tar morgonen istället.
Skicka en kommentar