tisdag 8 november 2011

Kryper till korset.

Ju mer jag tänker på det, desto mindre orimlig börjar tanken på en hund någon gång i framtiden vara. Men ni kan vara lugna, ingen valp. Herregud, en valp. Så sjukt mycket jobb.

Eller så blir det ingen hund någonsin, men jag kan tillbringa tråkiga stunder med att googla söta hundraser. Det är ju en sysselsättning god som någon.


3 kommentarer:

Anna sa...

Kan man inte hitta en vuxen omplaceringshund om man inte vill ha valp? Jag vet inte mycket om hundar, men med hästar är det ju aldrig några problem att skaffa ett vuxet, väluppfostrat djur. Jag menar förstås inte att ni ska ta den lokala våldsamma knarkarens hund, men det finns ju lugna familjehundar där någon blivit allergisk tex och hunden måste få ett nytt hem? Valpar verkar förfärligt jobbigt tycker jag, men runt två år verkar de ju bli helt normala.

Ellen sa...

Anna - jo, det är väl så vår tanke är. Om några år.

Anonym sa...

Kan man göra så med barn, som Anna föreslår ovan - fast med hunden? Ta ett par kids som "någon annan" har gjort väluppfostrade, som äter allt med god aptit, inte rapar vid bordet, skuttar upp pigga och utvilade när klockan ringer, tycker att skolarbete gör man frivilligt och ensam på sitt rum, inte spelar blodiga och våldsamma dataspel i timmar, kommer själva ihåg att köpa presenter och julklappar, tar i hand och är socialt normala och gärna hjälper till hemma utan att kräva pengar för det. Det är helt klart för sent för mig, men kanske andra kan göra så?! Eller....tänker jag fel nu...?