Idag träffade jag en kompis för att gå lite på mellandagsrean (hittade inget) och fika lite (blev lunch istället). Jag lyckades dock glömma mobilen i bilen, fast vid tillfället trodde jag att jag glömt den hemma, och blev stående utan telefon och väntade på en kompis som aldrig verkade dyka upp. I själva verket hade hon skickat ett sms om sin försening, men eftersom jag ju inte hade någon telefon fick jag det inte, och tja... ni fattar?
När jag stod där då, så tänkte jag på hur krångligt det var före mobiltelefonernas tid. Hur man inte kunde få reda på ifall ens kompis kanske blivit akut sjuk i kräksjuka (även om det ordet inte fanns då), utan helt enkelt fick stå och vänta eller ge upp - i blindo.
För telefonkortet till telefonautomaterna var ju aldrig laddat. Jag ringde alltid "mottagaren betalar"-samtal hem, och i pausen där man skulle tala in sitt namn för att det skulle bli uppspelat för mottagaren, klämde jag in hela mitt meddelande. "Jagtardensenabussenhem!" eller "Jagharmissatbussenhämtamig!" eller "JaggårpåbiomedAnnikaochkommerhem...piiip". Och så hade jag listat ut att om man inte hade några "markeringar" kvar på kontantkortet så kunde man ändå ringa, så länge man såg till att inte använda upp en hel markering. Så man kunde få till ett kort meddelande på det sättet också.
Och ibland tror jag att mamma tröttnade och laddade på mitt kontantkort, antar jag. Men ändå. Mobiltelefon är en himla bra uppfinning, kan jag nog tycka.
(Och alla som är gamla och läser min blogg kommer nu bara "på MIN TID fick vi minsann skicka brevduvor hem, fast då fanns det ju ingen stad och bussen fanns inte heller för hjulet var inte uppfunnet än och..." Ja ja.)
3 kommentarer:
Jo. Men jag kan också tycka (och på min tid fanns bara telefonkiosker med mynt...) att det gjorde att folk tog sina mötestider mer på allvar. Man visste att man inte kunde ringa och ba 'jag blir lite sen' utan att man faktiskt fick lära sig att passa tider och hålla löften.
Men visst. När bussen från Malmö var en timme sen för att nån spytt på bussen så hade man ju önskat att man haft en mobil så att stackars pappa slapp sitta i pyjamas och vänta i bilen vid busshållplatsen och oroa sig...
Jo, men oförutsedda saker kan ju alltid hända. Jag ser det inte som respektlöst att komma för sent, utan något oundvikligt för de flesta. Särskilt de med barn. ;-)
Jag säger då det. Det var inte alltid bättre förr ;D
Skicka en kommentar