måndag 23 januari 2012

Aj! Aj. AJ!

Jag går omkring med ständig träningsvärk nu för tiden. På söndagar tränar jag capoeira med Noa, och lagom tills att den träningsvärken har lagt sig så rider jag (på onsdagar). Den träningsvärken försvinner kanske runt lördagen, och så är det söndag igen.

Och det slår mig helt plötsligt att jag kan säga att jag tränar två dagar i veckan. Jag! Jag som verkligen avskyr att träna. Men det är ju det, det här är inte att träna. Ridningen är ett fritidsintresse och en hobby, som råkar vara en av de bästa sorternas träning för hela kroppen. Kondition, styrka, förbränning - all in one. Och så capoeiran, som främst känns som ett kul lekpass med rytm och rörelse ihop med Noa, men som ger smidighet och rumpmuskler.

Tack och lov för att det finns roliga sätt att "träna". Så att det inte känns som att träna. Så att de positiva effekterna är just bara någon slags bieffekt, inte målet. Det blir ju så himla mycket enklare, och roligare, då.

För alltså. Att trampa runt på en motionscykel, eller jogga? Det måste ju vara det vidrigaste som finns.


3 kommentarer:

JsN sa...

Jag brukar hävda att spinning måste vara den mest ineffektiva träningen som finns... Man sätter sig på en cykel och cyklar som en galning. Sen kliver man av på precis samma ställe!

Anna A sa...

Jag läste någon gång att de som tex spelar innebandy eller fotboll med några på jobbet eller gamla kompisar, de som rider eller typ tränar med sin hund i skogen, är mycket mer positiva till träning än dem som går och gnider på gym. Nu veta jag inte vad det var för undersökning och hur de hade gjort, men jag la det på minnet för att det var så typiskt att träningen innehöll minst två komponenter: Träning förvisso, men också social samvaro (med folk, häst eller hund) eller någon annan bonus. Och jag tror verkligen att det är den där bonusen som får folk att faktiskt gå dit- till stallet, innebandyhallen eller ut i skogen med hunden. Jag är precis som du, ser mig som en som absolut inte tränar, inte gillar att träna, men ändå har jag ridit hela min uppväxt och älskat varje sekund av det. Inte nu tyvärr, men jag hoppas kunna ta mig samman snart och börja.

En gång fick jag möjlighet att vara med på ett 5-kilometerslopp på en för mig extremt cool plats. Då tyckte jag faktiskt att det var väldigt roligt att löpträna, eftersom jag visste att det var det som skulle ge mig tillträde till det där loppet. Återigen, en bonus med träningen.

Ellen sa...

Det låter vettigt Anna. Jag är bara så glad över att få rida. Ser fram emot varje onsdag. All träning ridningen innebär är bara bonus!