fredag 27 april 2012

Så rätt tänkt, men ändå så fel.

- Åh vad snygg du är! Vad kul att du vågar ha en sån klänning trots att man brukar säga att tjejer med små bröst inte passar i dem. Jag hatar när folk säger sånt, klart du ska ha vad du vill. Du är ju jättesnygg!

Hade ni känt er sådär jättepepp efter en sån komplimang? Jag hade inte det i alla fall. Att påpeka ett problem för att sedan argumentera emot det är ett så dumt grepp att jag baxnar, för det enda man kommer ihåg sen är ju att det faktiskt finns något att oroa sig för.

Därför irriterar jag mig på barnböcker som ska angripa problem och då lyfter problemet. Sedan slutar ju boken lyckligt ändå, men varför ens lyfta problemet från början? Hade jag läst Kenta och Barbiesarna för mina barn hade de för första gången fått höra att killar inte kan leka med barbies. Även om boken sedan slutar med att alla självklart kan leka med vad de vill så hade ju själva grejen "killar kan inte leka med barbies" planterats hos dem. Eller som i den vanvettigt dåliga boken Kalle med klänning, som kommer från det vanvettigt dåliga förlaget Sagolikt förlag som även har publicerat den vanvettigt dåliga boken om den lesbiska prinsessan Kristalla. I Kalle med klänning så lyfter man fram problemet Killar Kan Inte Ha Klänning. Och sen så visar boken att det kan de ju visst och så urartar hela skiten till en fotbollsmatch och det finns så mycket dåligt i den boken att jag inte orkar gå in på det. Vi nöjer oss med att visa barnen att det finns ett problem. Dålig idé.

För om barnen inte redan har stött på någon idiot som hävdar att killar inte kan leka med barbies/ha klänning eller att tjejer inte kan bli kära i tjejer/vara hjältar osv så får de ju nu veta att det är jättevanligt att folk tycker det. Vuxna tycker det, barn tycker det, oj vad konstigt det är ändå att Kenta vill leka med Barbies eller att Kalle vill ha klänning. Jättekonstigt. Men helt okej, så klart! Fast folk tycker ju ändå att det är lite konstigt. Tada! Barnet har precis fått till sig en norm de inte förut stött på.

Och säg att de HAR stött på någon idiot som fört fram sina stenåldersåsikter, ja då kommer ju en bok i frågan varken göra från eller till. Om barnet på riktigt har börjat anamma dessa åsikter så kommer en bok inte förändra hens världsbild direkt. (Det kan vara ett hjälpmedel i vissa fall, men knappt det tror jag. Men fine, vi säger att det kan hjälpa lite.) Risken är dock att dessa böcker stjälper mer än hjälper eftersom de så tydligt statuerar att det ju faktiskt ÄR lite konstigt. Ändå. Fast det löser sig till slut!

Fram för böcker som inte problematiserar istället! Där det faktum att Oskar har paljettkjol inte är en del av handlingen, utan bara helt enkelt det han råkar ha tagit på sig den dagen. Det är först när det avvikande inte presenteras som konstigt, utan självklart, som man verkligen gör någon nytta.



14 kommentarer:

Maggan sa...

Prinsessan Kristalla suger verkligen pung. Synd på så rara ärtor.

Mycket klokt sagt i övrigt också.

Karolin sa...

Åh herreJÄVLAR vad jag håller med!

Livet sa...

Ellen, gör en barnbok! Nu! Jag är där och stöttar hela vägen.

Lisa sa...

Som alfons och whatshername som min 4åring såg häromdan med total förvirran. Vadå inte leka med tjejer? Vadå leka med olika grejer? Så var den tanken planterad.

Lovika sa...

Åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå vad jag håller med dig av hela mitt hjärta!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ting sa...

Du är klok du!

Tahira Faye sa...

JA! Det här har jag också tänkt på, har inte lyckats formulera det så bra som du bara! Mycket bra skrivet!

presens sa...

På tal om Sagolikt så har jag lite svårt för Jösta och Johan. Alltså, barnet här gillar dem sådär, väljer dem ibland. Och det är fint det där med att man kan få nya föräldrar, och man kan älska barn man inte har blodsband till, men ärligt - de försöker ju *sno* ett barn. För att inte tala om nödrimmen.

Tahira Faye sa...

Skrev igår om något som snuddar vid samma tankesätt. Just att det inte är samma sak att skriva OM någonting, som att ha det som en självklar del av berättelsen.

Om att "modernisera" litteratur: http://tahira-faye.blogspot.co.uk/2012/04/fanny-and-dick-whose-names-now-carry.html

Ladydahmer sa...

Detta är anledningen till att jag inte läst nån av dessa böcker för mina barn.

Däremot tror jag de kan funka för barn som redan indontrinerats i skiten.

Erika sa...

Tips önskas på böcker som lever upp till det som disskuteras. Såg på Bolibompa för typ en vecka sen en ny serie som börjat. Handlar om en kille som kommer ny till skolan. Han har för övrigt två pappor men detta nämns INTE utan är bara en naturlig del. Blev mäkta förvånad å glad när jag såg första avsnittet. Har inte sett fler avsnitt än, kan bara hoppas att det fortsätter i samma tappning.

Erika sa...

Håller med i det du skriver men känner ändå att det är bra att det åtminstone finns några böcker som iaf försöker skriva annat än det vanliga tjafset "Kille-tjej" perspektivet. Önskar hett fler böcker som skriver om den vanliga vardagen utan just problematiseringen.

Helen Rosenberg sa...

Som Lisa ovan satt jag imorse och tittade på Alfons med den yngre ungen (som turligt nog inte är tillräckligt gammal för att fatta), och var helt överlycklig över att fyraåringen inte vaknat. Varför ska tanken om att killar inte kan leka med tjejer ens planteras från första början? Såna program borde banne mig inledas med en högljudd varning!

emmaw sa...

Håller med dig helt och hållet, så himla bra formulerat. Jag gillar flera av Pija Lindenbaums böcker, Gittan gömmer bort sig är helt underbar, Lill-Zlatan likaså, men just Kenta och barbisarna är jag glad att jag inte har läst för dottern.