torsdag 28 juni 2012

Det här har jag sagt förut.

Går ni också omkring med en berättarröst i huvudet? Jag gör det. Visserligen är det min egen röst, och inte typ Lennart Jähkel, men ändå. Jag formulerar liksom vad jag gör och tänker på ett sätt som om andra skulle läsa/höra. Sjukt? Nja. Egocentriskt? Jo men visst.

Det är väl därför jag har en blogg också, antar jag. För att alla dessa ord ska få ett utlopp. Men om man inte fungerar så här, vad har man då i huvudet? Hur far tankarna och orden runt då? Gör de inte de alls? Ser man i bilder som man måste måla istället? Jag tycker det är så himla fascinerande; uppenbarligen är jag en skrivande person, men kommer mitt idoga och ofrivilliga formulerande sig av att jag bloggar och skriver mycket, eller bloggar jag och skriver mycket för att jag måste? För att jag inte har något val?

Det här är ju smidigt på så sätt att blogginläggen jag skriver går fort att få ner på pränt. Åh så gammeldags uttryck för något så modernt, men ändå. Ett sånt här inlägg tar väl kanske fem minuter att skriva*, och då tar rubriken nästan längst tid att formulera. Resten av meningarna och orden och tankarna har liksom redan studsat runt där inne i hjärnan. Sedan rinner de ut till fingrarna och jag klickar på publicera och allt är klart.

Min dröm är att jag ska bli så inspirerad att jag lika enkelt kan skriva en bok. Formulera, fundera, sätta mig och så rinner det ut. Ner i tangentbordet, in i datorn, vidare till en förläggare som självklart ääälskar det jag skriver.

Nåja, nu kanske jag inte ska skryta så mycket om min bloggförmåga heller, med tanke på att jag uppdaterar så sjuhuhuuukt sällan nu för tiden. Det beror väl mest på att det enda som studsar runt i huvudet nu är "vad lycklig jag är, vad bra jag har det, vad lyckligt lottad jag är", och det är ju knappast sådär vidare kul för er att läsa. Men jag har några idéer och när jag väl har satt mig vid datorn är det lika bra att skriva på. Så... förvänta er inga stordåd, men kanske något inlägg eller två i alla fall!

*(Jag tog tid bara för att se efter ifall jag, som vanligt, uppskattat tiden helt fel. Men jag var ganska precis. Förutom den här parentesen tog det här inlägget 4 minuter och 17 sekunder att skriva.)


3 kommentarer:

Anna2 sa...

Det är alltså inte bara jag som är tokig, skönt att höra. Gillar att referera på engelska.

presens sa...

Det är skönt när det bara är en berättarröst. Det är sjukt irriterande de perioderna när jag har flera, som inte är överens.

KatarinaZA sa...

Jag har också en berättarröst i mitt huvud. I stort sett konstant. Den pratar engelska, av någon outgrundlig anledning.