onsdag 10 oktober 2012

Hälften vågat, friskt vunnet. Eller vänta nu här...

I eftermiddags satte jag mig ner och skrev ett brev. Jag skrev till ett gammalt par som bor i ett vackert litet grått hus längst in på den väg vi gärna vill bo på. Jag skrev att jag tycker att deras hus är vackert, att vi gärna vill bo på den vägen, att barnen har kompisar där och att det är närmare skolan. Jag skrev att de jättegärna får kontakta oss ifall de vill sälja huset framöver.

Antagligen finns det någon son i krokarna som väntar på att få ta över lilla gråa huset. Eller så ska de inte sälja förrän de är 90 år. Men ändå. Om man inte försöker så kan man ju absolut inte lyckas, den saken är klar.

Vi vill egentligen inte flytta sådär vidare mycket. Det är bara det att barnen har massor av kompisar på den här andra lilla vägen, och inga här där vi bor. Och så ligger det gråa lilla huset så fint till också. Men visst, vi klarar oss ju. Det gör vi.

I alla fall när vi har byggt om barnens stora rum till två mindre, så att de äntligen kan få varsitt rum och vi kanske får slut på tredje världskriget här hemma.


7 kommentarer:

Anonym sa...

Du skrev till ett gammalt par att du vill köpa deras hus? Ok.........

Ellen sa...

Vad är felet med det tycker du? Utveckla gärna!

Tahira Faye sa...

Jag tycker att det var vettigt gjort, utgår från att det var smidigt och vettigt skrivet, och inte liksom "eftersom ni antagligen kommer dö snart så kanske ni vill sälja det nu och njuta av pengarna lite".

OM man nu vilja sälja sitt hus man bott i i 50 år eller något och tagit hand om och har minnen från, så vill man ju gärna att de nya ägarna känns rätt, och en familj som vill flytta för att barnen skall få bo närmare sina kompisar och sådär låter ju jättefint.

Ellen sa...

Tahira - precis så skrev jag, hur visste du det? ;-)

Nej men jag tänker ju som du. Var lite osäkert först men tänker att det ju enbart är en komplimang. Deras hus är vackert, vi uppskattar det och OM de vill sälja FRAMÖVER så får de gärna kontakta oss. Inte katten skriver jag att "ni som är så gamla, sälj huset för fan". Jag hoppas verkligen att de inte tog illa upp.

presens sa...

Så fort jag blir mångmiljonär ska jag göra en Zlatan. Hitta ett hus jag älskar och bara "här är [dubbla marknadsvärdet] - flytta".

Ellen sa...

JA! Det ska jag också göra. I samma veva ska jag renovera upp huset vi bor i nu så att alla våra idéer och projekt blir klara. Sedan ska jag sälja det svinbilligt till en barnfamilj som förtjänar det. Ha auditions typ.

Anna A sa...

Några kompisar till mig gjorde samma sak. Ett och ett halvt år senare ringde det gamla paret och att de förvisso inte ville sälja, men att deras grannar ville det. Och att det gamla paret gärna ville ha mina trevliga kompisar som grannar! Allting löste sig och de flyttade dit. Sedan ett par år har det gamla paret flyttat och då sålde de till mina kompisar, som då hade en slags audition som du säger till sitt hus.

Det tog kanske tio år efter att de skrev brevet, men nu bor de alltså i sitt drömhus, med väldigt trevliga grannar.

Ergo: Du gjorde helt rätt. Jag tror inte paret uppfattade det som påträngande eller obehaglig.