tisdag 5 november 2013

En kort presentation av mig själv.

Alltså, jag har en hel blogg som handlar om mig själv så hur jag ska kunna fatta mig kort i detta mitt FAVORITÄMNE, det ställer jag mig frågande till.

Det mest grundläggande först: alla hårfärger jag haft! Aubergine, svart, platinablont, hennarött, vinrött, rosa, mörkbrunt, beigebrunt, blondslingat, orange, cendrefärgat... vänta, jaha? Det är inte sånt folk vill veta mest? Nä men då börjar jag om då:

Jag är kvinna, har en man, tre barn, två katter, hus, social kompetens av en labbråtta på crack, tränar Roller Derby, hyser en hatkärlek till heminredning, älskar att resa trots det dåliga miljösamvetet, är politisk sekreterare för GISSA VILKET PARTI, tv-seriejunkie och forever alltid först och främst feminist.

Född, ej uppväxt i, men återflyttad till Örebro, kallar mig manshatare cirka jätteofta och är allvarlig bara nästan hela tiden, älskar ändå män för att flirta med/dregla över och som kompisar men de behöver kanske inte få rösta?

Jag vet inte vad folk vill veta om andra människor egentligen? Favoritfärg? Favoritgodis? Jag är mentalt sett ungefär fortfarande femton år gammal och då frågade man om favoritartist? Ja, det är ju Håkan Hellström så det kan jag ge er direkt, men i övrigt - hur katten presenterar man sig kort?

Jo! Jag lider av en allvarlig ålderskris då jag fyller 30 i april. Jag sysslar med stand-up så ofta jag kan (vilket är aldrig eftersom jag också har tre barn och en massa tv-serier att se) och ligger bakom den genialiska (inte min egen beskrivning så jag FÅR använda det begreppet) Supermamman.

Jag är gravt beroende av cola zero och Erik Haag och Logan Echolls också. Jag tror att det var allt? Herregud, jag är helt svettig nu av ansträngningen över att inte skriva för mycket om mig själv.

Disclaimer: man bör ta allt jag skriver med en nypa salt. Om jag inte skriver om barnuppfostran. Då är jag dödsallvarlig. För det mesta.

Mvh, typisknarcissist_84

1 kommentar:

Erika sa...

hahaha! jag hade också störst problem med att hejda mig i min beskrivning av mig själv här om dagen. i mängden ord alltså. oh lord vilken oväntat narcissistisk sida av mig som dök upp där. jag _trodde_ inte att jag tyckte om att prata om mig själv på det där självanalyserande viset men gissa vad? jag ÄLSKADE det! nu planerar jag en bok om mig själv.
tack för förtjusande trevligt svar förresten.