Sååå... igår kom jag äntligen tillbaka till jobbet efter att ha varit instängd i vabträsket några dagar. Jobbade på, fixade och donade. As one do osv. Och sen cyklade jag till skolan och möttes av en arg nioåring som upplyste mig om att det var minsann dropin på fritids. Han skulle ju sjunga snart. Så jag kollade mailen och se på fan, visst fanns det flera infomail om denna eftermiddag. Komplett med schema och allt. På schemat stod det även att jag precis missat sjuåringens sång. Yay me!
Så in i skolan och mötas av en sjuåring som har "väntat och väntat hela eftermiddagen på dig" och som bröt ihop när jag sa att vi faktiskt inte hinner stanna och fika och titta eftersom vi hade en dansskola att ta oss till.
Två jätteledsna barn. En mamma med så jävla dåligt samvete att hon nästan höll på att gråta själv. Sånt är kul.
Andra tillfällen av Episkt Föräldraskap vi minns:
- När jag, dödstrött av amning och sömnbrist, skulle ta in min bärbara dator in i sovrummet för att slösurfa lite. På väg in snubblar jag på tröskeln och tappar datorn i vaggan bredvid sängen. Där Noa låg och sov. Han vaknade inte ens, så han blev ju inte skadad, men ett märke från ett laptophörn prydde hans panna i nån dag sen.
- När Noa var ca 3 år och jag gungade honom. Han ville gå av och jag citerade skämtsamt Kråkan i Mamma mu: "Kan man inte stoppa får man hoppa!". Varpå Noa tror att jag menar allvar och hoppar av i farten. Och ramlar. Och får gungan i huvudet. Det var kul!
- När Emmy var runt tre och jag gungade henne (skojar ej, jag lär mig aldrig av mina misstag) och skrek "mer fart, mer fart, mer fart" så att det ekade över hela stadsparken. Så jag tog i utav bara fan och puttade på den där gungan så att ungen for åt helskotta iväg i en båge och sen duns ner i sanden. Hade jag publik? Jag hade publik.
Såatteh. Ifall nån annan vill dela med sig av såna här roliga och kul tillfällen, be my guest!
Eller så är det bara jag som skadar mina barn hela tiden. Så kan det vara. Ring helst ej soc tack.
7 kommentarer:
När jag hade tvåårig dotter på axlarna för att hon vägrade sitta i vagnen och jag halkade på isen och tappade henne med huvudet före i asfalten. Det var kul. Not! Enda skadan blev att hon bet sig i läppen...
Ja, en annan hade ju så bråttom till bussen (som går typ var fjärde minut) att jag sprang över ett övergångsställe och dottern som satt icke-fastspänd (för att hon vägrade) i sin Bugaboo gled ur och ner på gatan där jag körde över henne med barnvagnen. Sweet! Kan säga att vi helgen därpå åkte och köpte en Brio Sitty :-D
Har också liksom Freja halkat på isig gata och tappat sonen 6 månader i asfalten, fast han satt i sitt babyskydd så han skrek värst men jag var nog den som blev mest skadad.
You are not alone som Michael Jackson sjunger :-D
Jag gungade min son en gång när han var liten och inte pratade så bra än. Jag spexade genom att säga "nam!" och låtsas vilja ät upp hans fötter varje gång han gungade mot mig. Jag trodde han tyckte det var askul eftersom han också sa "nam" emellanåt. Först efter en stund fattade jag att han (alltmer desperat) sa "hem, hem!" och bara ville.. gå hem.
En annan gång lagade jag en omelett som smakade så illa att han började gråta. Gick inte att ta miste på hans glädje och lättnad när jag lyckades gräva fram en gammal barnmatsburk i gömmorna. Good times, good times. Och all sympati till dig för din missödesdag!
Dottern var sex veckor gammal och jag höll henne över toaletten för att hon skulle få kissa. Jag hade precis innan städat badrummet så hela toasittsen (av trä) var uppfälld. På nått sätt kommer jag åt sittsen så att den fälls igen och träffar rakt över huvudet på dottern. Jag fick panik och grät nog mer över det lilla spröda huvudet än vad bebisen gjorde. Ringde bvc men de tog det hela med ro.
Klassikern: Att bära in det sovande barnet till sin säng och dunka hens huvud i dörrposten. Det har hänt med bägge mina barn.
Jag tog med ungarna (9 mån och 3,5 år) på en promenad en sensommardag ute på landet. Kossorna betade och flugorna surrade behagligt. Jag hade en alldeles ny sittvagn med bra spänst i fjädringen. Tyst och lättkörd var den också, i princip körde den sig själv.
Jag hade också med mig fina, stora systemkameran för att ta bilder på sömniga kossor och ystra barn i härligt ljus. Ser en buske med fina färger, vänder mig med ryggen mot vagnen för att ta kort på växteländet. Hör hur äldsta ropar "Mamma!!!", följt av ljudet av en barnvagn som dunsar rakt ner i ett djupt dike.
Det gick bra, både med barn och barnvagn men mammans samvete fick sig en törn. Det blev inte bättre av att barnafadern bevittnat det hela från ett fönster...
Det skulle också kunna hänt att jag kittlade äldsta barnet så att den då knappt treåriga telningen trillade ur gungan i fart och fick hela munnen full med sand.
Likaså skulle det möjligtvis kunna vara så att jag vid ett tillfälle kanske i yttersta välmening (om än i ett något stressirriterat state of mind) knuffat/föst treåringen för att denne skulle gå framåt åt det håll jag önskade. Nämnda treåring trillar på asfalten och skrapar knän och handflator så det kommer blod.
när jag och 6åringen lattjade lite innan fotbollsträningen och jag sparkade bollen rätt i ansiktet på honom, inför tränare och föräldrar. gick bra dock, bara tårar. men skammen, åh skammen
Skicka en kommentar